svårt det är att inte göra något! Om man inte vill göra ngt, bara vara, är det alltid ngt som måste göras. När man inte får göra ngt ser man massor som man skulle/borde göra. Det kliar i fingrarna men samtidigt kommer tacksamt sömnbehovet emellan och jag sussar sött helt plötsligt 1-2timmar. Tur det.
Jag har tryggt sällskap av två helmysiga snickrare som springer runt på taket och fixar. Känns riktigt hemtrevligt! Förutom när man går på toa och det helt plötsligt kommer ett par ben förbi, på 2;a våningen...
Lite uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna...
Onsdag natt, när jag precis skulle släcka o sova, känndes det som vattnet gick. PANIK! Alldeles för tidigt men visst det är "bara" 2 mån kvar så det kanske inte skulle vara fullständig katastrof om han tittade ut men ... Jag flyger upp ur sängen och det är inte vattenavgång utan BLOD, massor av blod!
Det är INTE ok, så mycket vet jag. Springer ut i hallen o börjar försöka komma på vem jag kan ringa. C är givetvis inte hemma utan befinner sig i Malmö, Pappa har semester o jag trodde att de var bortresta, mamma var på väg från STHLM, syrran har Ella FAAAN! Jag inser attt jag behöver en ambulans men jag kan ju inte lämna Engla hemma, ngn måste komma o ta henne. Ringer mamma som tur var var hemma sen en liten stund o hon kastar sig iväg medan jag ringer 112. Bara att slå 112 blir man ju helt skakis av. Jag minns att jag tänkte; undrar om jag hinner slå nr innan jag dör... Jag står i duchen o pratar m 112 o blodet sipprar längs benen, det blir en liten pöl vid fötterna; jävlar att det måste lägga sig i kakelfogarna! Hur f-n ska jag få bort det?! Konstiga tankar man får i sånna här situationer..
Jag är ju givetvis livrädd att Engla ska vakna o se allt blod men som tur är sover hon så gott så.
Mamma kommer samtidigt som ambulansen, vilket känndes som en evighet men det tog nog bara ca 10 min.
Undet hela tiden känner jag inte en enda rörelse från bebben, jag var helt säker på att han dött.
Väl inne på CSK hamnade jag på förlossningen och det första de gjorde var att lyssna efter bebbens hjärtljud. Då ville jag bara DÖ men när det där lilla hjärtat pickade på i full fart var lättnaden SÅ JÄVLA ENORM!
De förberedde för ev snitt, jag fick en spruta som ska hjälpa till i utvecklingen av lungorna, kollade alla CTGkurvor under hela natten. Hur skulle jag göra med C? Han kan ju inte göra ngt mer än att bli skitorolog o dessutom vara i Malmö!
Jag fick tag på honom efter 30 ca försök, nyvaken o några öl i kroppen.
Sen låg vi där, jag o mamma o bara väntade..
Efter UL på förmiddagen blev jag inskriven på en avd. De misstänker att en del av moderkakan har släppt men det är nästan omöjligt att säga. VILA är ledordet och INTE lyfta tungt.
NU är jag hemma och det känns skönt! Oron sitter som ett gnag i hela mig men jag måste börja lite på mig själv o mina instinkter att allt kommer gå bra och om ngt händer så är det inget som jag kan göra för att förhindra eller förutse. Det funkar inte attt sätta sig själv i en glasbubbla i 2 månader och bara vänta. Det blir inte bra för ngn. Men det får bli några riktigt lugna dagar tills jag ska på uppföljning om en vecka.
Jag fick förresten avslag på min havandeskapsansökan när jag låg under bevakning på förlossningen. Jag har inte tillräckligt med tunga lyft på mitt jobb.
jag bara måste berätta att min ljuvliga lilla 3,5 åring är en riktig liten skitunge ibland!
Imorse vägrade hon ta på sig trosor! Tur att man är fysiskt starkare... Efter att ha släpat ner henne för trappen (kan tillägga att vi försov oss med 45 min också), E sparkade o skulle ta av sina trosor, fick jag slänga ut henne på trappen!
Bra morsa man är va?!
Där satt hon o yla att hon ville gå nakenfis till dagis.
Tillslut kom hon in, åt frulle och allt var som vanligt förutom en mamma som fortfarande kokade...
Dessa fredagar!! Det måste vara den bästa dagen på veckan. Men betyder det att man inte tycker om sitt jobb? Nej, men man har vett att uppskatta ledig tid när man inte har den hela tiden!
Imorron har vi bjudit in lite nära o kära för att vi vill samla alla goa på ett o samma ställe och för att vi faktiskt äntligen kan! (Jag saknar Linda redan bara) Äntligen har vi utrymmet! En lite miss i "planeringen" är väl att igår började byggfirman sätta upp ställningar runt hela huset... Vi ska byta tak. Men, men lika bra att komma igång med det innan höstregnet kommer.
Jag håller tummarna för att det inte är askasst väder imorron så vi kan vara ute en del. Vi blir några stycken med alla barn.
Ja, det är vad som hänt här hos oss i helgen. Snällaste svågern Matte dök upp 8.30 på lördagen med snickarbyxorna på och hammaren i högsta hugg.
Hela dagen slet de i värmen, i 12 timmar för att va exakt. Jag skötte markservicen efter bästa förmåga med en ultratjatig 3,5åring i hasorna! -Mamma, var är du? -Mamma, vart ska du? -Mamma, vad är det? -Mamma, kom! -MAMMA!!
Puh.
Söndagen började 9 med samma glade svåger och fixandet var igång.
Jag slet med att slipa vår sängram. Vi har en tråkig IKEA Malm, i ek förstås, och jag är spytrött på den! Jag har kollat runt lite på andra men inte fastnat för någon annan så vi målar den vit så länge!
Jag var på en färgaffär och fick tips på vad man ska måla med och det var väldigt viktigt att man slipade, ganska ordentligt, fär att få bort så mycket som möjligt av den glatta ytan.
Sagt o gjort.
Vi grundade och målade. Nog f-n lyser det igenom kissgult! Nä, inte där jag missade att slipa, där är det kalasbra, utan där jag slipade noga! MORR!
Vi får måla skiten en gång till imorron och täcker den inte då blir det en svart säng! Det går ju det med...
Där ser ni! Inte ett enda inlägg på hela jobbveckan. Helt döööö är jag efter en hel veckas jobb. Heltid SUCKS!! Jag har träffat Norpan i max 1 (en) timme på kvällen innan det har varit dags att duscha o natta. Tänk om jag hade det så jämt! FY!
Jag är evigt tacksam att jag inte behöver jobba 9-18 varja dag.
Nu drog mannen ut med grabbarna så här sitter E o jag o kollar in Pingu o mumsar popcorn. Jag tror att jag ska satsa på en sval dusch och tidig nattning för min del idag. Sliten.
Känner mig inte redo att börja jobba. Usch, va fort 3 veckor går. Det känndes som vädret var på min sida iaf imorse.
Allt gick faktiskt smärtfritt på morronen trots att jag inte kunde somna igår. Läste (ni vet vad o jäklar va spännande det är nu!), jagade äckliga, sega flugor, låg och funderade på ditt o datt och blev misshandlad från insidan. Vilken liten fighter jag har i magen, hoppas att han sparkar av sig så han är lugn som en filbunke när han kommer ut!
Klockan blev väl typ 1.30, inte ok när klockan ringer 6.45! Men jag hade lyckats förbereda det mesta o E var på strålande humör!
Väl på jobbet kännde jag mig som en jätteblobb som inte orkade något! Bäbben knödde mest hela dagen och fötterna var som falukorvar vid lunch! Det hjälper ju inte precis att att vi är 3 per mot annars 7. Hur ska detta sluta? Kanske ska ta o söka havandeskapspenning...
Nu ska jag lägga benen jävligt högt och krama på Norpan ♥
Vi tog oss till Cazanovas uteservering igår. Det var jättegott o supermysigt att sitta som två vuxna o äta o prata i lugn o ro, inget barn som hoppar upp o ner i stolen o är rastlöst.
Vi hade käkar färdigt strax innan 21 och fick en liten tanke om attt gå på bio men vi ändrade oss och ringde fam Ingvarsson och hälsade på dom. De satt inte på rumpan en lördagkväll inte! Där stor fru I och målade om fasaden på baksidan o herr I kontrollerde så att allt blev bra ;-)
Vi blev kvar till halv ett, satt o töla om ditt o datt. Huset var fullt av barn som vanligt! Tack, goa vänner ♥
Nu ska vi snart åka o hämta vår lilla goding, blir allt lite tomt utan en snatterfia!
Imorron börjar verkligheten, dagis o jobb. Jag ska förbereda ALLT idag som packa dagisväskan, kolla nycklar ja ni vet, det där som man annars står o panikgrejar när man ska iväg! Får se om jag lyckas...
Ni som saknat mig... Det kom lite "stuga utan uppkoppling" emellan men nu är vi tillbaka!
Lördag idag, sussade till 10 när min lilla prinsessa kom och väckte mig med en blöt puss på kinden; -"gomorron mamma".
Ljuvligt♥
När vi (E o Jag, C var redan i målartagen...) satt och röta framför Bollibompa frågade E; -"Mamma, kan vi åka till Bicka idag? -Nä, Bicka har besök. -Kan vi åka till mormor? -Nä, mormor är i STHLM hos gammelmoster -Kan vi åka till morfar? -Nä, morfar o Anni är i stugan. -Jag vill åka till stugan. -Ok. Då får du ringa o fråga själv."
Självklart gjorde hon det och hon fick komma! E blev så glad o började packa -"Nu stannar jag där några timmar. -Du får sova där nu, utan mamma o pappa vet du. -Ja, ni kan städa mitt rum så länge, det är så stökigt vet du mamma!"
OK.
Så nu sitter vi här, oväntat barnfria en lördag. Vi har suttit i solen o latat oss men nu blir det en dusch o en go midddag på någon mysig uteservering. Premiär för iår för övrigt. Det blir inte allt för mycket sus o dus när man är gravid...
Ja, det kan man ju säga att jag är idag. Som en gammal kärring. Efter min lilla fadäs igår så känns det i rygg, ankel och handled... Kan ha och göra med att jag satte ihop en Bestå bokhylla till Engla igår alldeles själv, nästan! Den är jävligt tung kan jag säga men det gick! Engla hjälpte till såklart sen kom mannen hem i det kritiska slutskedet så då fick han ta över.
Inatt släckte jag lampan 2.30 pga den jäkla boken! Måste komma i säng tidigare så jag hinner läsa utan det blir så sent! Ser snart ut som en död själv ;-)
Nu sitter jag här med morronkoppan kaffe medan resten av familjen åkt till tippen. Rättvis fördelning, tycker jag!
Det ser ju ut att bli ganska fint idag, kanske tvätten torkar som jag hängde ut i lördags nu då..
Vi kanske tar en tur till stugan idag om vädret håller i sig, vore skönt att njuta lite av det paradiset även om vi har ett eget här på Götetorp!
Idag gjorde jag en liten vurpa på IKEA! I restaurangen men tyvärr inte med en bricka i handen :-) Det hade ju varit askul att se! Nä, Norpan o jag hade varit på toa och var på väg tillbaka till C ni vet i den där långa, smala korridoren, där halkade jag! Det mest komiska i det hela är att det satt en massa speglar i olika former på väggen, såg jättefint ut, så det såg ut som att jag gick o glodde på mig själv samtidigt som jag slår knut på benen! Ont i knäna fick jag och det känndes som korsryggen delades men jäklar va snabb man kan va när det gäller! Uppe på 1 sek, Engla hann se lite undrande ut o frågade "-Vad gör du mamma?" "-Eehh, jag bara trillade lite." -"Jaha. Ska vi går till Småland nu?"
Välkommen till min Blogg!
Tänkte att det kanske kan vara kul o skriva av mig ibland o sen är det ju roligt att läsa andras bloggar och då borde man ju bidra med en själv!
Bor i villa med min man och vår 5,5åriga goa, underbara dotter och vår snart 2åriga snosiga, viljestarka son.
